Logo

Warning: mysql_close() expects parameter 1 to be resource, null given in /var/www/familjenwester.se/zeca-incy.familjenwester.se/Menu/menu.php on line 80
Uppdaterat
Bilder 2011-08-22
......
Bilder 2011-06-26
......
Bilder 2011-02-17
......
Bilder 2011-02-08
......
Bilder 2011-01-31
......
Bilder 2011-01-10
......
Bilder 2011-01-08
......
Bilder 2010-12-22
......

Warning: mysql_close() expects parameter 1 to be resource, null given in /var/www/familjenwester.se/zeca-incy.familjenwester.se/Update/news_left.php on line 72

Hovawart

Historia

Namnet hovawart härstammar från tyskans Hof-vart, som betyder ungefär ”vakt över ägorna”. Hovawarten fick namnet eftersom den framförallt användes till att vakta större gårdar och ägor.

 Tillsammans med tysk spets var hovawarten den mest använda vakthunden från 500 e kr till 1500-talet. Hovawartens rötter sträcker sig ända tillbaka till ”bronsåldershundarna”. Den fårhundstypen kunde man finna runt om i Europa och den var mycket populär. Den mindre bronsåldershunden ersattes så småningom av den större, bastantare och en mer aggressiv typ, ”stenåldershunden”. Denne anses vara en blandning mellan varg och bronsåldershunden. Tidigt fann man att denna typ var mer lämpad till att skydda fårflockar mot rovdjur. Bronsåldershunden dog inte ut utan man fortsatte att använda den till att skydda hem och även egendom från obehöriga. Varianten av denna vakthund och blandningen i avel mellan stenåldershunden och denna hund, anses vara ursprunget för dagens hovawart.

När moderna akeologer grävde ut Steinauslottet i Hessan-nassan provinsen i  Tyskland fann man en obruten linje från 1200-talets ättlingar av bronsåldershunden, till en 1900-tals hund nästan identisk med dagens hovawart.

Ras bakgrund

Rasen har formats i Tyskland sedan en lång tid tillbaka. Den användes från början framför allt till att vakta gårdar och större ägor samt skydda fårflockar från rovdjur. Hunden på den tiden var framför allt arbetande och skyddande.

Under 1900-talet ersattes hovawarten successivt som vakthund och brukshund av nyare raser som t ex schäfer. Hovawarten anses vara tongivande förfader och förelöpare till den tyska schäferhunden. Dåtidens schäfer låg typmässigt närmare dagens hovawart än schäferstandard.

Hovawarten hade nästan helt försvunnit i början av 1900-talet. Endast några enstaka individer fanns kvar i bergsbyar kring södra Tyskland och Schweiz. Rasen höll på att dö ut om det inte varit för en grupp uppfödare som bestämde sig för att rädda den. Den drivande kraften bakom detta var zoologen Kurt F. König. Han letade efter hundar som hade speciella hovawart drag. Han hittade flera hundar hos bönderna i tyska Schwartzwald som uppfyllde hans krav. För att förbättra rasen korsade man in bl a raserna schäfer, newfoundland (den mindre och tidigare varianten), kuvacs, leonberger  samt den afrikanska vildhundstiken Tessa som korsades in under andra världskriget.

År 1937 accepterades hovawarten av den tyska kennelklubben som en egen ras. År 1964 fick rasen fick rasen sin officiella grupptillhörighet i gruppen Brukshundar.

År 1970 föddes den första kullen i Sverige under prefixet Hejderidarens.

Vad används rasen till idag? 

Idag har hovawarten ett utspritt arbetsområde bl a inom tjänstehundsverksamheten.

Med sin hoffe kan man ägna sig åt spår, sök, lydnad, agility, draghundssport, räddningshundsträning samt skydd.

Hovawarten är en livlig, glad och intelligent hund som älskar att jobba. Den är ivrig att lära sig nya saker. Den kräver såväl fysisk som mental motion. Den har ett normalt rörelsebehov som kan vara större under de två första åren. Under hovawartens första levnadsår bör man rasta den så att den blir av med sitt ”spring i benen”. När den tränas är det viktigt att berömma både med rösten samt leksak eller godis. Är man konsekvent så når man utmärkta resultat med sin hoffe. 

Den är lyhörd och uppmärksam, men behöver en fast och konsekvent hand. Naturligtvis är den en bra vakthund, det är ju det den är avlad för från början, men det skiljer sig ändå ganska mycket från individ till individ. De flesta har stora vaktinstinkter. Med en vänlig men bestämd hand får man se till att hundens vaktinstinkter inte går till överdrift. Ändå upplevs inte den som en skällig ras, den skäller oftast bara om det finns anledning till det.

En hoffe är oerhört hängiven sin familj. De är ivriga att få följa med sin familj överallt. De är mycket sociala och vill känna sig som en del av familjen. Den är lojal, hemkär och älskar barn, detta under förutsättning att föräldrarna har en normal fostran på sina barn och att hunden blivit lärd att umgås med den redan som valp eller unghund. Annars så kan den vara avvaktande både till barn och främlingar.

Den är ivrig att få följa med sin familj överallt och passar inte att ha ensam hemma för mycket. Den tycker inte om att bli instängd, men mår bra av att få vara ensam några timmar för att koppla av. Lås inte in hunden i ett rum det första ni gör! Börja istället med att stänga in hunden bakom en grind i ett rum när ni är hemma och vänj den långsamt vid ”ensamhet”.

Förmänskliga inte hovawarten, den har så mycket av sina ursprungliga beteenden kvar att den trivs bäst med att bli behandlad som det hunddjur den är!

Eva Wester

Hund3, Hundutbildningsgruppen

Valid HTML 4.01 Transitional Valid CSS!